Uppsagd...
Jag kan väl inte kalla mig storasyster längre, eller???
Det känns som om *en högre makt* först gav mig min underbara make,
som gett mig trygghet, kärlek och värme innan samma
*Högre makt* hastigt ryckte bort min kära lillasyster från mig...
Jag tänker dagligen, flera ggr i timmen på Pappas ord när han ringde
och berättade att lillasyster var död.
Orden ekar i mitt huvud om och om och om igen....
Telefonsamtalet var kort men snurrar runt i huvudet gång på gång.
Tomheten och saknaden är så stor.
Det gör SÅ ONT!!!
Glädjen i allt det tunga och mörka är min kärleks fulla make som stöttar mig!
TACK FÖR ATT DU FINNS MIN ÄLSKADE MAKE!!!
* F D Storasyster H *
Visst känns det skruvat hur man i bland får och å andra sidan förlorar.
I bland funderar man på vad det står för.
Men en sak är säker,
du kommer alltid att vara storasyster!
Stor Kram Hannis
Åh ett sådant tungt besked, förstår att hjärtat knappt orkar bära sorgen :( Det är tur att ni finns för varandra i denna svåra tid.. vacker begravning till en saknad lillasyster. Men minnet lever kvar, som din lillasyster och du hennes storasyster. kram
Hej!
Beklagar verkligen sorgen!
Men vet du vad, du kommer ALLTID att vara hennes storasyster och hon kommer ALLTID att vara din lillasyster. Det kan ingen ändra på. Ni får ses i en annan tid istället.
Sköt om dig!
Kram.
.... Jag kan inget annat än beklaga den stora sorgen <3<3<3
åh, jag beklagar verkligen sorgen och skickar över lite helande tankar!
