Döden hälsade på oss idag
som ingen vill få från sina föräldrar...
Min älskade lillasyster somnade in i lugn och ro hemma i sin egen säng imorse.
Hon var under hela dagen omgiven av
mamma, pappa, mig, min make och sin lilla taxpojke.
Efter en tids kämpande tog krafterna plötslig slut, snabbt och oväntat imorse.
Solen strålade från en klarblå himmel hela dagen,
vackraste dagen hittills i höst...
Mamma och jag klädde henne fint i hennes favoritkläder, i rosa & vitt,
vi tände ljus och allt gick fridfullt till.
Vi har just följt hennes sista resa till bårhuset
och ätit middag tillsammans hemma hos mig och maken.
Jag tände rosa ljus på middagsbordet till hennes minne - hon älskade rosa...
Vi har nu en kämpig tid framför oss och
jag vet inte om/när jag orkar skirva på bloggen igen.
Min kommande högtidsdag blir istället hennes begravningdag nu...
Livet har just mist sin mening för vår familj...
Imorgon väntar besök på begravningsbyrån...
Var hämtar man livslust att vilja gå vidare???
**********************************************
En dikt jag gärna vill tro på, men som just nu gör ont:
********************************************************
Döden betyder ingenting,
jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum.
Jag är jag och du är du.
Allt vi var för varandra, det är vi fortfarande.
Nämn mig vid mitt vanliga namn, familjära namn.
Tala till mig på samma sätt, som du alltid brukade.
Ändra inte tonfall.
Håll sorgen borta från din röst.
Skratta tillsammans med mig,
som vi alltid brukade skratta åt vardagens små ting.
Var med mig.
Bed för mig.
Låt mitt namn fortsätta att vara en del av din vardag.
Livet betyder detsamma, ingenting har skett som förändrar det.
Livet måste gå vidare, därför att det måste gå vidare.
Döden är ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår gemenskap.
Varför skulle du sluta tänka på mig,
bara för att du inte längre kan se mig.
Jag väntar på dig en kort stund, alldeles i närheten.
Allt är bra.
************************************
Varför fick vår familjs ängel så kort tid med oss här på jorden?
Älskade käraste lillasyster, JAG SAKNAR DIG SÅ!!!
Vi ses i Nangijala!
*H*
Så vacker dikt, visst är det så! Lillasyster finns fortfarande med er och kommer alltid finnas där. Men likväl tragiskt och sorgligt när unga liv dras ifrån så tidigt!
Önskar er värme nu i denna svåra tid!
Men oh så sorgligt!! Vad fruktansvärt att förlora någon så nära och så ung. Vad fint att ni kunde vara med henne idag. Jag är så ledsen och finner inte riktigt ord men jag tänker på dej och din familj och hoppas ni kan finna tröst hos varandra. Stooor kram Titti
Sitter här med en stor klump i halsen och läser ditt inlägg. Finns inga ord som kan trösta er. Kan bara säga att jag tänker på er i er stora sorg!
Stor styrkekram Ellinor
Den dikten var väldigt fin, sitter här med tårar i ögonen och tänker på dig och familjen. Oerhört tung och jobbigt. Miste min kusin tidigt i livet. Hon var som en syster då jag inte har några. Ta det som det kommer med bloggen, vi finns kvar här när du orkar och vill.
Många kramar Ullis
Nää, vännen, jag beklagar verkligen.. Förstår att saknaden är enorm. Stor KRAM till dig och din familj, ta hand om varandra nu!
Kära du!
Så tråkigt att läsa din blogg idag.
Det finns inga ord som kan hjälpa dig och det dina just nu och det är förståeligt.
Utan att känna dig, men efter att ha läst din blogg vet jag att ni kan har varandra och hoppas att du, när du orkar kommer tillbaka och förgyller bloggvärlden.
Mina tankar är hos dig och din familj.
Skänker en extra tanke till dig och din syster på min sida idag.
Varma kramar
Eva
Tänker på er!!!
Skickar kraft och energi,
Kraam!
Erika
Sänder mina varmaste tankar till dig o din familj i er svåra tid. Mycket förståeligt om du drar dig tillbaka från bloggandet ett tag, men jag kommer att titta in här nu o då o sakna dina inlägg.
Sköt om dig så gott det går!/
Många varma kramar/
Marita
Nemen, jag blir alldeles tårögd. Det är nått som man bara inte kan föreställa sig hur det känns.
Ta hand om dig!
/Marina
Tänker på er!
Kram
Helene
